Dutch Baroque Era Painter , Amsterdam 1640/42-1719 Painter and draughtsman, son of (1) Jan Baptist Weenix. Jan probably received his first instruction as a painter from his father, and it is possible that he helped finish certain of his father's works. He probably remained in Utrecht after his father's death. By 1664 he had become a member of the Guild of St Luke in Utrecht without, however, having submitted the required entrance painting, which he provided by 1668. There are several documented references to Jan in the late 1660s. He inherited a legacy along with his uncle, the painter Barent Micker, and other family members in 1667, at which time Gillis, his younger brother, apparently still required a guardian. He received another legacy in 1668, the year of his marriage, and in 1669 served as a witness for the inventory of the painter Jacob de Hennin (1629-c. 1688) in The Hague.   Related Paintings of Jan Weenix :. | An Italian Seaport | After the Hunt | Agneta Block and her family at their summer home Vijverhof with her cultivated pineapple | Een aap en een hond bij dood wild | A Deerhound with Dead Game and Implements of the Chase |
Related Artists:
Arthur Ignatius Keller
American , 1866-1924
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Gustave Guillaumet
French Painter, 1840-1887 French painter and writer. He was a student of Fran?ois-Edouard Picot, Alexandre Abel de Pujol and F?lix Barrias. After failing to win the Prix de Rome in historical landscape in 1861, he impulsively visited Algeria the following year; this journey, which he repeated ten times, determined his development as an Orientalist painter. He was a regular exhibitor at the Salon from 1861 where his combination of picturesque realism and academic composition was positively received by the State as illustrative of its Algerian policies